fart har aldrig dödat någon...
...att bli plötsligt stillastående. det är vad som dödar dig.
Ikväll är jag trött på blåmärken utan ursprung. På nätter man inte riktigt minns och staden vid havet. På blickar och handtag som egentligen kanske inte finns. På perfekta bakisdagar. Och på påsar under ögonen. Jag antar att man inte kan vara på topp jämt. För egentligen är det ju något av det bästa jag vet. Jag tror jag är lite confused och förvirrad. Och att jag saknar fast jag vet egentligen inte riktigt vad. Så är det bara.
Vissa dagar är nog bara sådana.
Kommentarer
Trackback
