Stay happy.

that love, like a disease.
det är konstigt hur man kan vilja någonting supermycket och när tanken sen börjar krypa närmre, djupare så blir det panik. jag vill ju inte egentligen. eller jag vill. men inte nu. absolut inte nu.
och jag förklarade att jag både kan äta kakan och ha den kvar. och en snäll själ ifrågasatte om fallet verkligen var sådant. mitt svar var ja. och ifrågasättningen fortsatte. det var menat som något snällt. och jag är glad för det.
min största rädsla är nog att jag sårar. sårar för att jag tror att inget är på riktigt och att vi kan bete oss som trettonåringar och låtsas att vi inte vet bättre. kanske ska man inte veta bättre heller när man är tjugo.
i vissa fall sägs det ju att ord är överflödiga och så har det nog varit men jag undrar nu om dom inte behövs.
eller så är det min favorithobby jag ägnar mig åt. överanalysering.

jag valde att inleda helgen med älmhultshäng hos L med L. massamys.
igår skulle kvällen bjuda på grill och utgång. Antie var sur för att jag tvingade fram sommaren och jag orkade inte rengöra grillen så det slutade med pastis och massa favoriter. vissa valde att bege sig söderut för discohångel och vissa stannade precis där dom var.
vid halv fem, den nya tiden SOMMARtid, trillade en full A och en full M in i mitt hus och jag bad tyst om några timmars fridfull sömn. jag svor och var vrong men om jag ska vara ärlig så tyckte jag nog att det var lite mysigt.
idag höll jag på att bli bragd om livet när jag öppnade annorlunda och i samma stund blev vi påhälsade av ett spöke. afterwards kände jag att jag behövde en dos madie så jag begav mig till skogen och rastade henne och banca! och om young folks pussy version är soundtracket är pannkakor nationalrätten.
sen ringde anton och det var dags för det omtalade friday night lights. två avsnitt och ännu är jag  inte kär i tim, men det kommer kanske.
nu släcker jag törst och snart ska jag göra detsamma med tröttheten.
måndag får man komma på själv.
puss.

som en drog. lika irriterande.

jag börjar så småningom hitta tillbaka i det gula huset. bland, spisar, salami, ost och parma.
new stuff but same old.
S och jag teamar bra och ikväll har jag pluggat ostar.
snart kan jag det här.
stop by!

Imorse höll jag på att trilla framlänges när jag steg ur sängen. Jag hade fått en ny vän eller ovän. Urban.
Urban och jag tog en dusch och slängde i oss lite frukost innan vi tog tag i oss själva och styrde till jobbet.
Där fick vi ett och annat gjort och en och annan chinkig kund på halsen, inte nog med att jag hade Urban som var pretty jobbig att släpa runt på. Men när klockan slog kvart över tre kunde vi ta oss hem till dukat bord. Jag var nu duktigt irriterad på Urban som vägrade lämna mig i fred. Jag försökte prata med honom men han vägrade lyssna. Vid sju vankades det bio med mami och sis och dom där männen som hatade kvinnor visade sig vara riktigt hemska. Men filmen var bra. När jag kom hem råkade jag riktigt i luven med Urban och nu håller han sig borta mesta delen av tiden och när han tittar fram igen puttar jag undan honom. Synd att han skulle förstöra min söndag när resten av helgen visat sig från sin bästa sida. Jag hade det alldeles utmärkt innan han dök upp. Innebandy och utgång i fredags. Jobb, middag och bio igår. Det är inte utan att jag är lite förargad. I'm better all by my self.

helgen spenderades i växjö i ett virrvarr av sköna damer, dans, fika, promenader, pannkakskalas och avloppsrensning. igår for jag hem till mitt osby igen. duty called.
på kvällen umgicks jag med finalina och joakim. dom skrattade till two and a half men och sen styrde jag hemmåt.
idag har jag slagit slag i saken och rensat ur min garderob. det var ett fulltimejob. och när det var klart tog jag mig lite luft och upptäckte att det inte längre var vinterluft där ute. himla perfekt!
nu har jag skickat iväg en jobbansökan och ska slänga mig i soffan.
nightyhoe!