osby, alexandra & jag.

ibland funderar jag över om man var lyckligare när man var liten.
man var så omedveten om allt.
man visste så lite med andra ord.
det var spännande att inte veta hur allt gick till.
jag tycker faktiskt det är lite tråkigt att plötsligt veta så mycket.
jag vill liksom inte veta mer emellanåt. jag vill stänga av informationen.
men så funkar det ju inte.
och man kan inte förklara hur man har lärt sig allt. det bara kom med åren och så plötsligt var det där.
det är konstigt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback