Stay happy.

när jag på väg till duschen paserade dörren till wiirummet greps jag av den plötsliga lusten och vek in.
fem set tennis, tänkte jag, innan jag duschar.
sagt och gjort.
jag mötte en dam och en herre.
och den jävla herren servade dom två gångerna det var deras tur att serva.
fjärde setet blev hur långt som helst. vi slog boll efter boll efter boll.
eftersom jag ledde med två set mot ett kändes det lämplig att avrunda här och jag tänkte inte förlora mot datorn. det går ju inte.
jag slog hårdare och hårdare.
jag förbannade den skallige mörkhårige mannen på andra sidan nätet och till slut vann jag.
när jag kom in i duschen var jag så uppretad att jag nästan kokade.
och då slog det mig.
hur löjlig får man bli?
jag har undermedvetet lovat mig själv att aldrig förlora mot den där datorn eller någon annan jag spelar mot heller för den delen. spelet är ju mitt och då ska ju jag vinna.
vinnarskalle är visst ett annat ord för det hela.
/natalie, nitton och ett halvt