Stay happy.

jag är en människa med mycket känslor. jag har det svart på vitt.
jag har hört att det är bra att vara en människa med mycket känslor. och jag är glad att jag är det.
men ibland ställer alla dom här känslorna till det. dom blir så många att det nästintill blir kortslutning där inne.
det kan också falla sig som så att dom blir så starka att jag inte vet var jag ska bli av.
ofta när jag umgås med människor jag verkligen tycker om, som jag hyser väldigt stor kärlek till, inträffar detta.
jag känner så starkt att jag inte vet var jag ska ta vägen. jag känner inte att det räcker att jag får vara med dom där och då. jag vill plocka ner människan/människorna i fråga i en box och behålla dom där. få dom att lova att dom alltid kommer vara där hos mig.
men så slår det mig att det inte går. och för en liten stund blir jag ledsen.
men jag är glad att jag känner så här. jag är glad att jag legat alldeles nära inpå en människa och känt att det inte varit nära nog. för jag vet att inte alla människor har det. att inte alla människor kan känna så starkt. och ibland önskar jag att jag var en av dom, för enkelhetens skull. men för det mesta gillar jag det förtvivlade i det jag känner också.