life's a bitch and then you die.
Idag har livet bitchat mig. Men jag hade kul igår. Jag gillar fest. Så det får väl vara värt det.
Jag har inte bara lite ont i huvudet utan mycket. Och idag hände det som bara händer vart hundrade år, nästan iallafall.
Kvällen igår började med att Martina kom till mig. Sen dök Lina också upp för att se vad vi höll på med och såg acceptabla ut. Ännu senare fick vi även hit Madie och Neis. Och det var då kalaset började för vi drog vidare till Basse där pojkarna befann sig. Det blev stim och stoj och sen kom taxin och tog oss till Kingan! Där skakade vi rumpa, jag gillar verkligen det utrycket, och var lyckligt glada. Tills klockan slog två och då var André gentlemannaaktig och bar mig till bilen som Stubbe satt och väntade i eftersom mina killerheels verkligen höll på att killa mina fötter! Och efter en äcklig tur blev jag helskinnad avsläppt utanför mitt hus och jag kunde gå in och krypa ner bredvid Martina som tröttnat lite tidigare.
PUSS!
ni såg så snygga ut, mina damer (;
hihi, vad den är ful den bilden där jag gör så med ansiktet. har inget minne av den! men skoj skoj var det, och tack babe.!
Synd att jag missade er lilla förfest med kamera och allt, ser skoj ut! ;) tack för en härlig kväll, lovely!