beatrice är min gud.

jag har alltid lyssnat på låtar om olycklig kärlek och tänkt att det där gör nog ont. men herregud, folk måste ju gå vidare. det finns väl fler.
men nu är jag inte så säker. eller jag vet att det finns fler. att saker kommer gå vidare, one way or another, men just nu är jag mitt i det. i det som gör som allra ondast. och jag tänker om jag bara haft dig hade detta varit kul, hade detta varit enkelt. men jag vet att det inte är så. mycket hade varit roligare. det vet jag. och därför låtsas jag emellanåt att jag ska träffa dig när jag kommer hem, ihelgen eller om en vecka. för att helt enkelt hålla ihop. för att inte falla isär. och så länge kan väl det vara okej? snälla säg att det kan det.
imorgon ska jag iallafall få prata.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback