detärturdetfinnsturkariturkiet.
Off we go!
Hasta la vista! Baby.
turkey my friend.
Det är väldigt pessimistiskt att packa ner ett paraply när man ska på solsemester. därför gör jag det inte.
Jag har däremot varit och införskaffat esberitox och nässpray, dimor, alvedon, after bite och rinexin hade jag innan. JO, det är sant. Lämpligt nog har jag, madie och ida dragit på oss förkyllningar lagom till avfärd. Jag bävar fullständigt för att sitta på ett plan i fyra timmar med dessa bihålerna. Jag får ont oförkyld och börjar nästan gråta vid tanken på morgondagen. Fast det är ju bara fyra timmar av en hel vecka, så måste man se det. Och jag räknar iskallt med att vi är friska senast på fredag. Linn får hålla sig undan sålänge, för det fattas ju bara att hon åker på det när vi andra blir av med det. Men det är småpettiteser. Och jag är ju inte den som bangar för lite sjukdom. Sällan alltså. Det blir nog rosa paraplydrinkar och bootshake iallafall.
Sen var det det här med flyget. Jag skulle inte säga att jag är flygrädd. Fast jag har kommit på att det nog är precis vad jag är. Jag blir helt yr, börjar må illa och får liksom kippa efter luft. Jag tänker att syret kommer ta slut i den lilla kabinen och att det är himla trångt överallt. När vi lyft sitter jag helt stilla och blundar ett tag och sen plockar jag upp min bok och begraver mig i den. Emellanåt får jag ta några djupa andetag för att inte börja hyperventilera. Superlöjligt.
Innan jag lyfter vill jag helst tala om för alla jag älskar eller tycker om att jag gör det också. Man vet ju aldrig vad som kan hända.
Men nu är jag kolugn(eller är det coollugn?). Det är ju så härligt där uppe tänker jag. Och sen går jag och börjar packa. Puss.
it's my pussy I can do what I want...
Och nog om slitna dumpersdäck och traktormotorer. Livet är ganska enkelt som sådant. Man dricker, äter, dansar, snusar, sover, pussas, räknar, går, springer, älskar, känner och städar. Man lever. Man tar ansvar. Och man ska behandla andra så som man vill bli behandlad själv. Det är väl enkelt? När jag tänker efter blir jag så glad ibland. Ditt liv är precis vad du gör det till. Inget annat. Man kan inte alltid få som man vill, that's a fact. Men oftast blir det bra iallafall.
As they say, life goes on. Sometimes it's just to except that life doesn't always go as you like. Cause, sometimes, that's what is best for you.
Och det är sanna ord mina vänner.
Jag kunde varkens vara gladare eller ledsnare än vad jag är just nu. Jag är få förunnad att ha upplevt saker som gör att jag ser det fina i det små. Och det är underbart om något.
På onsdag åker jag till Turkiet. Jag ska ligga och lata mig hela dagarna och sen ska jag dricka drinkar och skaka rumpa. Det är fina grejer.
PUSS!
beatrice är min gud.
men nu är jag inte så säker. eller jag vet att det finns fler. att saker kommer gå vidare, one way or another, men just nu är jag mitt i det. i det som gör som allra ondast. och jag tänker om jag bara haft dig hade detta varit kul, hade detta varit enkelt. men jag vet att det inte är så. mycket hade varit roligare. det vet jag. och därför låtsas jag emellanåt att jag ska träffa dig när jag kommer hem, ihelgen eller om en vecka. för att helt enkelt hålla ihop. för att inte falla isär. och så länge kan väl det vara okej? snälla säg att det kan det.
imorgon ska jag iallafall få prata.
there will be time
Jag träffade min farfar igår. Det är inte mycket kvar av honom. Men han sa att jag skulle lyckas. Att jag måste det. Och sen skrattade han. Det gör han inte ofta längre. Och jag gav mig fanken på att jag ska lyckas.
With or without you. Helst with kanske. Det är helt sjukt hur mycket man kan sakna en människa. Jag gråter när jag vaknar, när jag somnar och någon gång därimellan. Men jag klarade av en arbetsintervju igår iallafall. Och jag fick jobbet. Men det kändes ändå inte riktigt som min cup of thea så det blev ett nej. Men jag kunde visst höra av mig om jag behövde något i framtiden. Well oh well.
Om fyrtio minuter börjar jag skolan igen. Matte C två pass i veckan. Det är alltid något. Synd att jag inte visste att jag behövde den när jag faktiskt gick på gymnasiet.
so long!
det kanske tar emot, men vi hör ihop.
men just nu gör det ont. och jag är inte en människa med mycket tålamod. jag klarar inte riktigt av att vänta. och speciellt inte när jag inte vet riktigt vad det är jag väntar på. jag vill ha det konkret.
it's lika a wall, a high wall.
och jag tror att du tycker det blev enklare nu. du kan skylla på mig.
men om det kommer något gott ur dåliga saker. det är väl bra? om det förstärker en känsla som redan innan var stark. om det gör en säker, säkrare.
det tycker iallafall jag.
do you need more time?
Jag trodde jag hade kommit över tårarna. Det har jag inte.
Och nu äter jag glass och chokladsås. How tacky.
Jag vill inte längre. Inte alls faktiskt. Inte, inte, inte alls.
summasumarum
"Det är ju iallafall bättre att du sparkade på dörren än på ditt husdjur om du hade haft något"
"Får vi sitta där?"
"Nej!"
"Varför inte?"
"För att ni frågade och då får ni förvänta er ett svar! Vi är i sverige!"
Det var kul igår. Vi hade disco på toan. Så att alla vet.
Och idag inledde vi med kebabsandwich, nu är det dags för kladdkaka.
Bakisdagar när dom är som bäst!
A Poem.
Igår var det mysigt. jag och mamma sprang axcidently in i Johan, Linda, Selma och Nora på helsingörs gator och det blev en hemskt trevlig lunchdate. Dom hade visst varit och hälsat på min mormor och morfar och Selma berättade att hon hade sovit mellan dom och mormor hade sjungit godnattsång och dom hade badat och haft det gula och röda karet och sen hade mormor berättat bockarna bruse. jag tror nog att mormor mådde. det var precis så här det var när jag var liten. och jag blev helt fylld av lyckobubblor när jag hörde det och längtade lite tillbaka.
På kvällen var det utflyttningsfest/kräftis hos björnssonsisters and what a party. Vi dansade på borden.
När jag kom hem fick jag ett vredesutbrott, nästan helt oförklarligt, och det var inte så litet heller. Jag fick iallafall lite svar på en del gåtor och jag förstår inte hur folk ibland kan stå ut med mig, jag är nästan hopplös, men det gör dom iallafall och idag undrar jag varför jag överhuvudtaget gnäller. Jag har det perfekt.
Ikväll blir det hlm och det ser ut som att vi blir ett rejält gäng. How najs.
nu är det nog dags att städa.
PUSS
pop goes my heart.
idag har jag jobbat, tagit en promenad med marty och badat med henne och idaho.
imorgon ska jag till helsingborg och helsingör. pappa ska på begravning. och jag och mamma ska träffa faster lotta. jag saknar henne.
när jag rotade genom gamla sms idag fann jag det som så att det inte är mitt fel. kanske är jag egentligen den som ville mest. men jag blev manipulerad av någon som var för feg. så jag fick ta ett beslut. jag vill inte kasta sten i glashus och jag älskar fortfarande väldigt mycket. men det är lite svårt att älska en människa på avstånd. eller svårt är det inte, men det blir lätt att man förälskar sig i en illusion. jag vet att allt har någon mening och jag ångrar sällan vad jag gjort eller mina beslut. så inte heller i detta fall. jag önskar att vi en dag kan bli något fint tillsammans. oavsett vad det är. för det finns stunder som jag aldrig klarat själv. som jag för alltid kommer vara evigt tacksam för. och det där med feghet tror jag är något besläktat och inte alls personligt.
nu är det dags för avsnitt tjugo. puss.
I was wrong, so kill me.
det fanns visst lite spontanitet kvar. tänkte väl det. än så länge är det ju bara augusti.
let's have a party and throw some...
jag tycker heller inte om att dagarna innan folk flyttar kryper närmare. det gör liksom lite ont i kroppen. i magen. och det gör lite ont i hjärtat att jag inte tittar på allsång på skansen just nu.
well oh well.
jag såg batman i söndags och my gad! den var över förväntningarna. igår var jag på roadtrip med nikkitikki och nea. eller vi köpte teknikprylar och strosade runder på NOVA eftersom vädret inte tillät så mycket annat men det var mysigt ändå.
jag klarar inte av tjat och just nu är jag jävligt, jävligt irriterad, arg. jag vet att jag inte har rätt att vara det men jag är det. och så kan det vara.
puss.
the good old days.
att vissa människor tycker väldigt bra om att fiska är hemskt förståeligt.
jag å andra sidan trivs allra bäst vid ett hav i en solstol runt fem, sex, sju tiden när solen börjar ljumma. då leker tankarna runt i mitt huvud och jag känner mig som allra kreativast.
idag var jag på ett himla fint ställe i skogen och lämnade en slagbänk. där hade jag nog också trivts. dom frågade så sött om jag ville ha fika, trots att dom fått vänta på bänken i en vecka eftersom dsv liksom slarvat bort den. men jag tackade nej och åt 88:an med EM när jag kom hem.
var inte rädd för livet. tro att livet är värt att leva och din tro kommer se till att det blir så.
ikväll har jag varit hos nikitita och mummlat med ladiesen. sånt gillar jag också.
puss!