sunny sunday.
Granda var överbefolkat och jag kom hem med ett litet sår på hakan. Jag kan ju säga att jag har roligare stunder där. Mim stod så vänligt och väntade på mig och Olle utanför och vi tog ett litet annorlunda håll genom skogen hem. Sen blev jag så fruktansvärt sugen på ostbågar och tur var väl då att vi hade en silvrig påse med lesfatostisar i skåpet. För att göra det hela komplett satte jag på Amerikan Pie band camp, men jag såg inte mycket innan ögonen föll igen.
Heute, jag minns fortfarande att det betyder idag på tyska, har jag legat ute och lapat massa med sol. Och tur som jag har föddes jag med ganska bra pigment vilket gör att det ger resultat , dirrekt. Himla skönt.
När jag hade tröttnat på att ligga där i solen som en död fisk slängde jag på mig löpardojorna och cyklade runt halva sjön till motionsspåret som ligger up that hill. Sprang ett varv, fick astmaanfall, låg och vilade på en bänk tills det gått över och cyklade hem igen. Sen tog jag mig en dusch, fortfarande i källaren, nedrans hantverkare som aldrig håller tiderna! Och efter det var det pilates on tha gym som gällde. Kan ju tala om att benövningarna var bedrövligt jobbiga eftersom jag inte stretchat efter min löprunda.
Nu ligger jag i sängen med datorn och funderar på om jag skulle ta och räkna lite matte inför nationella på torsdag, skriva talet jag tror jag ska hålla på tisdag eller läsa naturkunskapen jag har prov i på onsdag. Well för tillfället känns det mest som om ögonlocken ska falla ihop och jag med dom. Vi får väl se.
Och det är konstigt att jag inte ville hem när jag alltid brukar vilja hem. Det är konstigt att det kändes som den mest naturliga saken i världen att vara just där. Och det är konstigt att allt bara känns så irriterat, bortslängt och fel helt plötsligt. Jag vet inte vad det är som krävs men någonting känns att det behöver hända. Jag är trött på det här! Jag är verkligen så trött på att stiga upp och ta samma buss varje morgon och traska hem samma väg varje kväll. Jag vill ha ett äventyr nu. I can't stand to wait.
Tschüs.
Heute, jag minns fortfarande att det betyder idag på tyska, har jag legat ute och lapat massa med sol. Och tur som jag har föddes jag med ganska bra pigment vilket gör att det ger resultat , dirrekt. Himla skönt.
När jag hade tröttnat på att ligga där i solen som en död fisk slängde jag på mig löpardojorna och cyklade runt halva sjön till motionsspåret som ligger up that hill. Sprang ett varv, fick astmaanfall, låg och vilade på en bänk tills det gått över och cyklade hem igen. Sen tog jag mig en dusch, fortfarande i källaren, nedrans hantverkare som aldrig håller tiderna! Och efter det var det pilates on tha gym som gällde. Kan ju tala om att benövningarna var bedrövligt jobbiga eftersom jag inte stretchat efter min löprunda.
Nu ligger jag i sängen med datorn och funderar på om jag skulle ta och räkna lite matte inför nationella på torsdag, skriva talet jag tror jag ska hålla på tisdag eller läsa naturkunskapen jag har prov i på onsdag. Well för tillfället känns det mest som om ögonlocken ska falla ihop och jag med dom. Vi får väl se.
Och det är konstigt att jag inte ville hem när jag alltid brukar vilja hem. Det är konstigt att det kändes som den mest naturliga saken i världen att vara just där. Och det är konstigt att allt bara känns så irriterat, bortslängt och fel helt plötsligt. Jag vet inte vad det är som krävs men någonting känns att det behöver hända. Jag är trött på det här! Jag är verkligen så trött på att stiga upp och ta samma buss varje morgon och traska hem samma väg varje kväll. Jag vill ha ett äventyr nu. I can't stand to wait.
Tschüs.
Kommentarer
Trackback