It aint sunshine when you're gone.

Jag läste nyss de allra sista sidorna i Denise Rudbergs bok o.s.a. och jag måste säga att jag blev helt förälskad. Ja, behöver jag säga att jag låg och läste halva natten och att det tog mindre än ett dygn att läsa ut den. Ja jag är sån, börjar jag läsa en bok jag tycker faller mig i smaken kan jag helt enkelt inte sluta förrän jag vet hur den slutar. Och nu är den slut vilket känns lite sorgligt, som alltid. Men jag försöker intala mig att det bara var en bok och att livet går vidare nu. Jag har tillexempel ett tal att skriva och jag har fortfarande inte riktigt bestämt mig för något ämne. autch. 

Igår var jag och sis i Malmö och shoppade lite. Det blev en svart stor väska, en rosa oversize tröja från monki och en svart skarf.  Mhm. Träffade KusinMaria och André på tåget hem, så resan blev lite trevligare.
Mamma och pappa hade bestämt grillning med grannarna så vi fick vandra in där för att få i oss lite mat och sen bar det av till Emelie för ESC-firande men det blev inte så mycket med det. Vi pratade mest, som vanligt. Och jag somnade i början av röstningen, ovanligt Natalie, och det talar väl om ungefär hur mycket jag bryr mig.
Nu ska jag snart kila till Helena och vidare på pilates. Hoppas bara det slutar regna lite för just nu vräker det ner och ingen är hemma och kan skjutsa mig.

På vägen hem från jobbet för en timme sen slog det mig också att det finns så mycket som verkligen inte får komma upp till ytan och såna saker glömmer man bort helt plötsligt. Tror man. Ända tills det kommer någon vacker själ som har lite tråkigt och tar upp det för att göra livet surt för andra. Det är sådant som kan ödelägga liv, om man ska se det riktigt krasst. Jag tycker det borde finnas någon slags lag som skulle lyda ungefär att om det hänt för mer än ett visst antal månader sen så skulle det vara preskiberat, eller hur det stavas, och bortglömt. Fast nu är det inte så och jag tror det är många som går runt med en liten klump i magen, den är så liten att det knappt ens vet om det själva. Nu är det absolut ingenting som har hänt mig för tillfället om någon skulle tro det utan jag bara tänkte, jag är ju en emotionell tänkare har jag fått höra, så var inte oroliga. Jag mår bättre än bäst!

love,happiness and hope. /na.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback