Stay happy.

Jag borde bry mig och företagsekonomi och andra saker. Men jag tror jag har slutat bry mig, förhoppningsvis bara för en stund. Det känns som att jag skulle kunna göra vadför några hemskheter som helst utan att bry mig. Och jag menar det verkligen. Jag nästan planerar hemskheterna i mitt huvud och längtar lite i smyg tills jag får utföra dom. Gud vilken hemsk människa jag måste vara. Men det är som dom säger i den där betalkortsreklamen; bara för att du kan göra det betyder inte det att du måste. Och gud vad mycket sanningen det ligger i det. Jag vet att jag har gjort fruktansvärt dumma saker. Eller egentligen vet jag inte om dom är så fruktansvärda. Jag menar, jag är fortfarande bara sjutton år. Det är inget försvar men jag skulle inte anse mig själv som vuxen. När man gick på högstadiet tyckte man att man var vuxen. Nu vet jag bättre.
Jag känner heller inte skuld eller skyldighet, antar att det hänger ihop med det där att bry sig.
Fast nu slog det mig att jag visst bryr mig och känner skuld och skyldighet när det är något som verkligen, verkligen berör mig och lutar lite åt det hemska hållet. Men oväsentliga saker som att städa mitt rum eller göra en ensam läxa det struntar jag ganska blankt i. Liksom vissa andra saker som jag kanske borde bry mig om eller ta tag i. Men jag orkar inte och anser nog lite att personen själv är vuxen nog att se.
Och jag vet inte om jag ljuger. Det vore verkligen hemskt om fallet var så. Men what to do?
Imorgon ska jag iallafall köra halka med Ida M. Det låter kul tycker jag :)
PUSS!