Stay happy.

Idag slog det mig vad min kommande bok ska handla om. Jag vet att det är lite klychigt och sådär och att ALLA har som mål i livet att skriva en bok just nu. Men HEY! Jag har velat det sen första gången jag tryckte ner tangenterna på mormor och morfars gamla skrivmaskin. Anyway. Jag är heller inte helt säker på att jag vill att någon annan än jag själv ska läsa det jag ska skriva så då kan det väl spela kvitta? Känns iallafall som att det hade varit "skönt" att få ner mina tankar lite. Samla dom lite och gå igenom allt en gång till fast i huvudet och kanske få lite bättre perspektiv och förståelse för vissa saker som faktiskt hände. Jag kan fortfarande inte förstå att jag stått vid en sänggavel i ett fult, tråkigt rum på IVA i Lund och sett min syster kämpa för att med hjälp av en maskin få luft till sina lungor. Jag kan heller inte förstå att minuterna senare fick jag lämna rummet och sitta ute i ett anhörigrum hårt tryckt mot mammas kropp och med alla tårar min kropp någonsin haft rinnande längs kinderna. Inte heller kan jag förstå att jag knappt vågat röra min syster på grund av alla slangar och hennes bräckliga kropp i rädslan av att göra henne illa. DET är vad min bok ska handla om. Nu säger jag inte mer. Detta var mest så att jag inte skulle tappa greppet om min idé och när jag nu skrivit det här måste jag ju snart börja skriva det någon annanstans.

Nilla; jag tycker det var magnifico trevligt att träffa dig imorse, och jag saknar dig också!

Och nu ska jag sätta på tvn för att somna till någon dålig serie. Det ni!
PUSS