grey's & lussebullar.

Jag vet inte varför men jag får en sån skön känsla i hela kroppen av Grey's. Tårarna är aldrig långt borta men skrattet är alltid lika nära.
Så just nu sitter jag här och tänker ut hur jag snabbast och enklast kan bli en eftertraktad toppkirurg. Fast jag vet att jag inte kommer komma dit, min vilja är nog inte riktigt så stark. Känner också att jag kanske borde valt en annan linje än media om läkare skulle vara mitt framtida yrke. Fast drömma kan man ju.
Ett steg på vägen skulle ju iallafall vara att öppna min historiebok nu och plugga lite inför provet som jag förmodar att jag har imorgon, toppbetyg krävs väl på ungefär samtliga läkarhögskolor.
Sleep tight fnizzy cow!.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback